-
Visslar du när du går till jobbet?
Handen på hjärtat, visslar du när du går till jobbet, eller när du går därifrån?
För mig har det alltid varit avgörande att mitt arbete är utvecklande, utmanande och framför allt fyllt av glädje.
Jag har haft förmånen att kunna byta jobb flera gånger under min karriär. Nej, någon guldklocka för lång och trogen tjänst lär jag aldrig få. Däremot kanske för trogen och dedikerad tjänst – men aldrig för lång.
Jag trivs bäst i nya miljöer, gärna där det råder lite kaos och brist på struktur – platser som behöver ”styras upp”. Där kan jag bidra till att skapa ordning, bygga struktur och tillsammans med andra hitta både individens och gruppens ”why”.
Det ligger faktiskt något i den gamla klyschan: ”Ett team, en grupp eller en organisation är aldrig starkare än sin svagaste länk.”
Ordet “svagaste” kan ofta få en negativ innebörd, men med min erfarenhet av att bygga framgångsrika team och organisationer ser jag det inte så. Tvärtom, en svag länk kan vara en möjlighet. Det handlar om att identifiera gruppens utmaningar och stärka dem – inte att byta ut människor.
För mig handlar det om att lyfta både individen och gruppen, sätta upp tydliga mål och skapa en gemensam riktning. Det är då man bygger ett dreamteam – ett team där individer går till jobbet med ett leende, fyllda av energi och stolthet. Ett dreamteam är något som ingen högteknologisk hårdvara kan ersätta. Försök byta ut ett varmt, mänskligt bemötande mot en designmöbel – det går inte.
Så hur formar man det ultimata dreamteamet?
Det är egentligen ganska enkelt. Börja med en tydlig vision och mission för organisationen som alla kan stå bakom. Det är viktigt att denna vision är förankrad hos varje medarbetare. Det kommer såklart finnas individer som inte delar visionen, och då bör de kanske hitta en annan plats. Alternativt är det ledningens och resten av teamets ansvar att få med dem på tåget. För att lyckas måste vi våga skapa team där alla strävar mot samma mål – annars blir arbetet tungrott.
Som medarbetare har jag också ett ansvar. Det handlar inte bara om rättigheter, utan också om min skyldighet att bidra till organisationens framgång och min egen utveckling. ”It all starts with you.”
Vi spenderar 8–10 timmar om dagen med våra kollegor. Därför är det inte bara ledningens ansvar att skapa en trivsam arbetsmiljö – det är vårt gemensamma ansvar. Alla måste känna sig inkluderade och delaktiga i teamet.
Modiga och framgångsrika organisationer satsar på sina medarbetare och gör ingen skillnad mellan chefer och anställda på golvet. De ser hela organisationen som ett enda team. Det gäller även mig som individ – vi är alla en del av samma lag.
Så, vilken melodi nynnar du på när du går till jobbet på måndag?
-
Är det vettigt att säga upp sig innan man har ett nytt jobb?
Jag tänker att det finns två anledningar till att man väljer att säga upp sig.
- Du väljer att gå till något bättre, kanske högre lön, bättre utvecklingsmöjligheter, flexiblare arbetstider eller vad det nu kan vara.
- Du väljer bort något, dvs den situationen du är i just nu hämmar dig, du är inte den bästa versionen av dig själv.
Winnerbäck sjunger i en text ”Det bästa jag gjort, det satt långt inne men till slut, var när jag släppte taget, var när jag kastade mig ut”
För visst är det så att om vi aldrig vågar kasta oss ut kommer resultatet alltid vara detsamma, och är vi inte nöjda med det resultatet så är det ju förödande att stanna kvar. Sakta förtvinar vi och är tillslut bara ett minne kvar av vår fulla potential och den vi vill vara.
Det är som med en relation, det är såklart mer respektfullt att avsluta en relation innan man kastar sig in i en ny. Att under en en period få landa och verkligen känna efter vad man känner och vad man vill få ut av en ny relation. Ok, det blev lite djupt, håller med om det. Men ni förstår vad jag menar.
Jag står inför en helt fantastisk situation, när jag lämnar en fast anställning med bra lön och fantastiska kollegor till att inte riktigt veta vad jag kommer att hamna framöver. Vissa skulle få panik av denna situation men jag bara njuter, för nu kan jag verkligen invänta att ”rätt” jobb dyker upp, där det är en perfect match för bägge parter.
Så lova mig en sak, sitt inte ”nöjd” och tänk att det är ok, jag trivs ganska bra, det är ju iallafall ett jobb. Du är värd så mycket mer, våga släppa taget och kasta dig ut, för drömmar förblir drömmar om man inte agerar på dom och fatta vilken underbart läge när du kan säga att du lever din dröm!
-
Kan man jämföra en stad med ett hotell?
Jag må vara lite knasiga och kanske är lite väl nördig när det kommer till hotell. Men jag hävdar att utveckla en stad är mångt och mycket som att utveckla ett hotell.
Hur menar jag då?
Merparten av våra hotell i vårt avlånga land har flertalet olika kundsegment. Det kan vara affärsresenärer, konferensgäster, longstay, projekt, lesiure, couples mm mm.
Det innebär i dom bästa av världar att du som hotell kan fylla hotellet på vardagar med tex konferenser och när helgen kommer så byter ni kostym och fyller upp hotellet med lesiure gäster.
Ibland har ni gäster som stannar en längre tid, ibland gäster som ni knappt märker av, dom checkar in, är på hotellet några dagar och checkar ut, de gör inte mycket väsen av sig.
Sen finns gästerna som såklart klagar från det att dom sätter sin fot i entrén, under hela vistelsen och även när de checkar ut.
Dvs hotell har alla typer av gäster och dom behövs för att hotellet ska överleva.
Men om vi nu ser till staden som jag hävdar är lite som ett hotell, hur tänker jag då?
Jo, alla städer har olika typer av människor. Det finns dom som bara bor i staden, kanske jobbar där, låter livet rulla på och gör inte så mycket väsen av sig. De som gärna beställer sina kläder på nätet för att det är så skönt att kunna skicka tillbaka de kläder som inte passar och man kan prova hemma i lugn och ro. Tacos på fredagen är obligatoriskt men ibland slår man på stort och beställer hämtmat, fast via foodora så man slipper åka iväg nu när man äntligen landat hemma.
Sen har vi dom som älskar äventyr, som mer än gärna spenderar pengar på upplevelser och aktiviteter. De som gärna besöker restauranger och barer och som tillbringar mer tid ”ute i minglet” än hemma vid tv-soffan. Dom ser gärna att det finns ett utbud i stan när det gäller både kläder och även råvaror till de gångerna de faktiskt laga mat hemma.
Sen finns det såklart en uppsjö människor där emellan, de som vill lite av varje, som ibland unnar sig att gå på ”lokal” och de som tycker att det är skönt att butiken runt hörnet har ett riktigt bra utbud på råvaror.
Tro det eller ej, men det är inte dessa olika grupper som får staden att leva, även fast att du alltid handlar på hemma plan eller för att du går på AW flera gånger per år på den lokala krogen.
Det som får städerna att blomstra när det gäller restauranger och barer är såklart stadens besökare! Dom som kommer hit för en kortare vistelse, de som ser staden som sitt tillfälliga boende, de som inte kallar staden för sitt hem. Dom som besöker vår stad för att dom är på konferens, utbildning, semester, eller jobbar under en kortare period eller för den delan kanske är här på en dejt.
Dessa perosner kommer sannolikt spendera mycket mer pengar ”lokalt” än vad du och jag gör som kallar staden för vårt hem. De kommer besöka fler restauranger, de kommer att unna sig sällanköpsprodukter mer än vad vi gör, och mer än vad de gör när dom är hemma.
För saken är ju den, att när du är på resande fot tenderar du ju att göra av med lite mer pengar än vad du från början räknade med.
Men var är då likheten?
Jo, de flesta hotell strävar efter att få en grundbeläggning och det får man enklast genom att bygga på volym. Man kanske sänker priset något för att fylla upp delar av hotellet. När det sedan börjar bli fullt sticker såklart priserna iväg på de kvarvarande rummen. Tillgång och efterfrågan styr såklart. Det innebär att du som bokade rum för länge sedan förmodligen betalar kanske hälften av vad personen som köpte sista rummet gjorde.
Samma sak i staden, vi som bor här fyller upp grunden för staden. Vi får staden att gå runt med vår shopping och våra skattepengar. Vi får infrastrukturen att rulla på men det är egentilgen ingen näringsidkare som livnär sig på detta. Sen toppar vi med besökarna, de som spenderar lite mer, de som också får betala lite extra och som gärna gör det, för det är det värt. Detta gör även att tillgång och efterfrågan styrs även här. Ju fler besökare vår stad får desto större blir utbudet för oss som kallar detta för vårt hem.